Kultyyris besvärjelse - Avsnitt fyra

Ilmestynyt Kultistissa keväällä 2014
(Ja olemme tietoisia siitä, että tämä on a) jo toinen neljäs luku, b) kirjoitettu poikkeuksellisesti toisella kotimaisella ja c) kielioppivirheiden vuoksi luultavasti likipitäen mahdoton ymmärtää natiiville suomenruostalaisellekaan. Mutta olkaa hyvä!)

En kultyr är Kulturumms eget vampyren. Hen bor i skräpet och benämnar Kulturumms ansvarig person Kahvi (eftersom hon gillar på kaffe).
Kultyren hade gjort till Humus dricka att te, men levande kramdjur och aggresiv mystiks person skrämde kultyr och ny kultyren flyter till Kulturummet.

Det är tyst natten i Kulturummet. Kahvi sovar jättetynkt på soffa, hon hade fallat i sömn på. Plötsligt rusar kultyren till henen skåp och vackar samtidigt Kahvi. Som retligs Kahvi bankar kultyrens skåpet och ropar:
"Vad fan larmar du? Skrämmä inte på oskuldsfulla studenter!"
Kultyren svarar inte, Kahvi tittar darrede skåpet. Hon bankar skråpdörren igen.
"Hej, hörar du mig?"
Det är tyst, den kultyren säger: "Det är monster i Humus." Hen låtar bestört. Kahvi pustar och säger: "Monsterer existerar inte."
"Du sade så på vampyrer också", snäsar kultyren. "Jag såg det på mina egna ögorna."
Kahvi rullar hennes ögön. Hon upptäckar, att Kulturummet har nya fungerande klockan och det är hela mycket. Universitets alarmsystem har startat tid sedan...

"Hur i helvete har jag sovat att så långt? Jag har aldrig vårt så trött, " Kahvi undrar och gäspar.
"Det är inte så mirakel", höras från skåpet.
"Vad menar du?"
Kahvi ser inte, vad kultyren gör i skåpet, men generad tystnad lovar inte något bra.
"Umm... Jag... tja... umm. Kanske jag har smakade dig litet."
"VAD?!" Kahvi ropar och kripar hennes hals före byggande.
"Um.. tja... Minns du, att vampyren ätar motivation och energi.”
"Du säger att du har smakade mig?"
"Kanske...ja..."
"Och du har ätit min energi och motivation?"
"...ja..."

Det tar en stund. Kahvi tappar sin humöret och börjär bankar och sparkar skåpet.
"KOMMA UT NY SÅ VI KAN TALA!! NU!!!"
"Um nej, jag trivas bra i skräpet, men du måste stoppa sparka och banka det eller du ödelegga det.”
"DET VAR MIN SYFTE!" rytar Kahvi.
"Okej! Lugna sig! Och stoppa skåpas rivning! Jag kommer ut."

Dörren lösar varsamt och kultyren smitar ut.
"Du. Ska. Inte. Smaka. Mig. Igen. Förstå du?" Kahvi säger långsamt att glo arg. Kultyren ryckar en axlar och svarar: "Hugget som stucket. Du smakade inte så bra."
Kahvi sättar sig tungt på länstöl och pustar.
"Fan. Jag är blockerat i samma rummet med en vampyyr över natten. Hur härlig", Kahvi säger sarkastisk.
"Dörren är öppen", kultyren fnysar att undersöka skador av skåpet.
"Men där är alarmsystem på väg. Jag vill inte klara med någon säkerhetstjänst."
"Är du dum eller någonting? Du kan gå om det", säger kultyren som det var en självklarhet."Hur?" frågar Kahvi.

Efter ett eller två ögönblick är Kahvi och kultyren tillbaka i Humus. Där är en omöjlig sammelsurium och en man vem reparerar just nu en stål.
"Hej!" hälsar Kahvi. Kultyren gripas hennes ärm och viskar: "Nej! Det är monster!".
"Hejsan! Jaa, det är jag, om du tänker att vampyyr är monster", svarar mannen. Kultyren förefallar inte förvissad.
"Hörde du kultyren? Han är just vampyr. Vad har hänt här?" frågar Kahvi och går närare mannen. Kultyren stannar bakom Kahvi.
"Jag har till slut elimenerat den eländig nallen", mannen svarar som stolt.
"Vad nallen?" Kahvi förstår inte.
"Det monstern!" utropar kultyren.
"Jaa! Just det. Det är pedobear. Det har kidnappat barn", utläggar mannen.
"Så... det har varit pedobear, inte pedopyr, så som humpyrer har trott. Intressant..." kultyren säger betänktsammande.
"Oo! De har trott så? Det här förklarar mig, varför de har varit så ovanliga. De har varit klemiga!" mannen begripar. Kultyren verkar misstrogen.
"Är du pedopyren?" hen frågar.
"Javisst det är jag" pedopyren svårar.
"Hurdan vi kan vet, att vad du säger är sakert?" pockar kultyren.

Pedobyr plockar något från sin ficka. Först det ser ut som en stor, lurvig köttbulle, för det var brun och mer lite än den vampyrs hand. Men då upptäcker Kahvi och kultyren två små knäppeögonen stirra dem. Pedopyr kastar nalles huvud till kultyr.

Hen nästan tappar pedobears huvud grunderna. “Herregud!”

”Ja visst. Först jag tänkte klippa bara öronen, men det var inte hellre. Vad synd. Det var jag som sydde honom ursprungligen.”

”Du vad?” skriker kultyr och skjuter nalles huvuden tillbaka pedopyr. ”Hur kunde du göra någon så… hemskt?” En knapp faller på golv. ”Fy, och du kan heller inte sy så bra.”

Kahvi återbetalar sin vampyr bekant: ”Sluta nu, du låter som du var bara ett hundra år gamla. Det monstret är borta, men jag måste ytterligare hitta en väg ut härifrån.”

Plötsligt synes pedopyr inte så syd men engagerad. Han ställer pedobear tillbaka hans ficka. ”Söker du dörren? Vad är du, en fux? Det finns nedre våningen.”

”Jag kan inte använda den, klockan är nästan tre. Den här platsen har alarmingen.”

”Har du försöket det kasvatustieteellinen fakultets tekniskt klassrumet? Jag kom därifrån just nu”, berättade pedopyr. ”Min sysmaskinen är där”, hans röst mildras mot slas ände.

Kahvi byter snabbt det samtalsämne och frågor kunde vampyr ta dem där. De tre smyger som tjuvar från Humus, förbi Snellmania och till kasvatustieteellinen fakultet.

När de går, pedopyr pustar hungrigt. ”Vi skulle ha ätit någon på Humus. Jag är vrålhungrig! Vet du, du ser ut som en humanist, dem har mycket inspiration och…”

”Det är inte så bra idé, jag smakade henne redan. Hun är nu lika som ett russin”, ansvarar kultyr i förbigående. Tröttnad Kahvi ögnar vampyr fult och hen säger snabbt: ”Men jag tycker om russin, det var en komplimang!”

”Verkligen… Är den här det rum?” frågar Kahvi och rör så hon skulle inte stå för när vampyrer. Hon tittar alla maskinen i mörkt rum. ”Hur kommer man ut från här?”

Pedopyr skrattar. ”Genom skorsten, naturligt. Man kan göra keramik här. Men först, jag måste peka ut mina lerkrukar, de är så fina. Jag har ett som har blommor på den, andra som har… um… björn öronen”, han gömmer en pedobear lerkrukaa och hostar.

Kahvi tittar skorsten oroligt. ”Är det mycket små? Går jag på där?”

”Jovisst, absolut. Den är jättestor. Du kan transformera till en läderlapp, jo?”